Ny ägare på bloggen...

Hejssan..

Jag heter PandakulMimmi!
Men kalla mig för Mimmi  
Jag skriver på bloggen Pandakul som ni nog vet.
Men nu gav Emely denna bloggen till mig som jag kan ha själv!
Såå kul!
Jag ska snart göra om här lite på bloggen så att det liknar min egen!
Håll ögonen öppna!
Jag ska försöka skriva så ofta jag kan!

//Mimmi

PS:

Vi får inte glömma mitt husdjur Rosa som ska skriva här på bloggen

ibland när jag inte kan!

Seeeeees!

Den här bloggen är stängd tills vidare...Vällkomen åter!

Heej vi har inte sätts på länge!

Heej alla pandor som fortfarande tittar hit!

Vi är superledsna att vi inte skrivit här.
Många har klagat på oss.
FÖLRLÅT!!!!
FÖRLÅT!!!
Jag lovar att jag ska försöka skirva här!
Förlåt förlåt förlåt FÖRLÅT!!!

//Emely101 som är ledsen!

SAGAAAA DUDUDUDUDUDUUUU!

-Tänkte Emely när elden närmade sig.
Neej så ska det inte bli dom onda får inte härska i himmlen!
Emely ruskade förskräkt i Ceecil.
VAKNA Ceecil snälla skrek Emely.¨
Emely...? stammade Ceecil och satte sig upp.
PAPPA det brinner vi måsté här ifrån skrek Emely.
Kom hoppa upp på mina axlar sa Ceecil och böjde sig ner.
Emely gjorde precis som Ceecil och hoppade upp.
Ceecil sparkade ner ett fönster och hoppade ut.
Tillsammans sprang vi iväg från det läskiga fängelset.
Då kom flora ridandes mot dom.
Hej!!! där är ni ju flämtade hon.
Var....hur...Hur kom du ut ur fängelsett sa Emely och stirrade på flora.
Ahm...Lång historia...Kom hoppa upp! sa flora glatt.
Tillsammans red dom bort från den hämska ön och inn i panfu.
Men när vi var precis vid gränsen till panfu skrek Ceecil STOPP!!!
Flora tvärnitade försäkräkt.
Vad är det sa Emely.
Jag kan inte följa med er inn i panfu suckade Ceecil.
Varför inte undrade Emely.
Jag är er pappa ni två är syskon...Jag och Pompomkitty skiledes för många många år sedan.
Jag har bott på den där ön i åratal....Jag vill inte bråka med er kära mamma suckade Ceecil
och hoppade av hästen.
Men....Men....MEN....men?...meeeen.. stamade Emely.
Då kom Pompomkitty springandes upp för backen Emely,flora är ni redan tillbaka...vad k.....
då fick hon syn på Ceecil.
Ceecil?
Pompomkitty?
Dig din gamla stolle försöker väl inte sno mina barn väl skrek Pompomkitty argt.
SÄG INTE SÅ TILL VÅR FAR SKREK Emely och flora i munnen på varandra.
Pompomkitty stelnade till var rädsla.Inte för deras skrik utan för......

Saga igen...hihihi vi skriver nästan bara saga.

Där Emely var....

Flora...? Var är flora sa Emely och tittade sig omkring.
Hon måste blivit fångad igen!
Plötsligt stegrade Cookie framför en svävande dörr.
Då dök en jävul upp.
Vill du gå inn här så varsegod skrattade Jävulen.
Neeeej skrek en ängel som kom fram.
Där är farligt! JÄTTE!
Tyvär ängelen men jag måste ta risken jag ska hjälpa han!
Jag är stolt över dig sa ängelen och försvann.
Men åhhh du skulle ju bli ledsen dumma ängel sa Jävulen surt och försvann den med.
Emely svalde och gick långsamt in i dörren.
Hon gick en bit ner på en trappa som gick rätt ner.
Pappa??......Var är du..? sa Emely och svalde.
Då stanade hon plötsligt.
Framför henne låg....Ceecil..död..i fängelsett.
Pppppppp...aaa.....ppaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa! skrek Emely och böjde sig
ner framför Ceecil och började gråta.
Pappa...Varför dog du just nu snyftade Emely.
Då börjae det brinna i fängelset. HJÄLP skrek Emely.
Elden närmade sig dom och efter några minuter var dom helt döda.

I himmlen...

Var är jag stamade Emely och satte sig upp.
Är jag i himmlen?
Emely tittade sig omkring.
Jovisst det var himmlen.
Fåglarna kvittrade och det var blommor sjöar och djur överallt ett riktigt paradis,
Pappa är du också här sa Emely oroligt.
Ja det är jag gumman sa en röst.
Emely vände sig hastigt om.
PAPPA skrek Emely och kastade sig i hans famn.
Mitt barn jag är så glad att du är här.
Jag med...

I fängelset.

Även i floras fängelset började det också brinna och flora dog också.
Hela panfu och hela Pirkuaiön var i lågor.
Alla hade kommit till himmelen tillochmed..........DOM ONDA!

Sagan

Flora hade vaknat upp igen. Hon ruskade Emely men Emely vaknade inte.
-DU FÅ INTE VARA DÖD PÅ RIKTIGT, EMELY! skrek Flora.
Flora lyfte på Emely på Deep och gick sakta till Pirukai ön. Deep och Izza följde viligt efter. När dem avr där såg dem fröjd och sol. Allt var väldigt fint. Det kom en hel flock runt dem. Alla stirrade på Flora och Emely. Till slut sa en:
-Kolla! sa personen. Det är dem som befriade oss från drottningen!!
Alla började jubla och applodera men dem blev tysta när dem såg Emely.
-Det finns ett sjukhus där borta, sa personen igen och pekade mot ett rött trä hus.
Flora småspringde till sjukhuset och band fast hästarna på en lyktstolpe vid sjukhuset. Flora bärde Emely in i sjukhuset.
-Sätt er i väntsalen, sa sjukskötersakan och pekade på ett litet rum. Det fanns 12 fotöljer och 4 sängar. Flora satte ner Emely på en säng. En unersköterska kom in och kollade på Emely och sa i en Wooki-Tooki:
-Nödalarm, ligger en dödsjuk i väntrummet.
5 mäniskor kom ner springandes med en rull-säng och la Emely i den och dem åkte snabbt upp till intensiv-vårds-avdelningen.
-Det ser inte bra ut, sa doktorn. Hennes lungor har knappt någon luft längre.Vi kopplar in henne i Ecmon och vi sätter in en maskin som håller igång hennes hjärta.
Flora stenlade till. Ecmon var den sista saken. Efter den fanns det inget mer. Flora slog numret till Pompomkitty.
-MAMMA, skrek Flora i telefonen. Emely ligger på sjukhuset här i Pirukai ön och är in kopplad i ecmon!
-Men...., stammade Pompomkitty. Vad hände nu då?!?!
-Vi blev anfallna av hyenor... Och tyvärr Deep är halt! sa Flora med en ledsen röst.
52 timmar senare:
-Det ser mycket bättre ut nu, sa doktorn. Hon kan följa med vidare.
Flora klev in i Emelys rum på sjukhuset. Rummet hade vita tapeter, en säng, en liten tv, en bokhylla med hennes favorit böcker, en tavla på Deep på väggen och några affisher på hästar.
En halvtimma senare
Nu var Emely och Flora på väg mot slottet. Emely hade fått en ny häst. Ett Engelst fullblod, 8 år och lika stor som Izza. Hästen hette Cookie. När dem kom fram till slottet så kom 4 vakter... Emely och Flora var inte berrädd på att dem skulle vara elaka. 2 vakter tog tag i Flora och 2 vakter tog tag i Emely.
-SLUTA! skrek Flora argt. Emely var inne nyss på sjukhus!!
-Hahhahaha! skrattade vakterna och tog i ännu hårdare på Emely.
-AAAAAAAAAAAAAAAAJ, skrek Emely.
-MEN HÖR NI DÅLIGT ELLER?! röt Flora. Sluta genast! Vilka är ni egentligen?! BEDRAGARE!!
Flora hade blivit stark. När hon var hemma gick hon på gym 2 gånger i veckan, red varenda dag och hade friidrott 3 gånger i veckan.
Flora tog sparkade ena vakten så han rammlade och slog med den armen som hade kommit loss på den andra. Sen sparkade hon till vakterna som hade tagit Emely. Emely hoppade upp på Cookie och red väg i full galopp. Alla fyra vakter tog tag i Flora.
-MEN SLUTA ERA SOPGUBBAR, skrek Flora. Jag var här för SEMESTER! Inte för att behöva klå upp er och drottningen igen.
När dem kom in så såg Flora drottningen sitta på tronen och skratta.
-MOOHAHAHA, skrattade drottningen ondeskefullt. Jag känner igen dig. Det är du Flora?! Eller hur? Du som FÖRSKÖKTE döda mig. Men du misslyckades. FÖR IN HENNE TILL FÄNGELSET!
-Hallå?! sa Flora. Jag är inte 18 än! Jag får INTE enligt LAGEN stoppas i fängelset.
Vakterna brydde sig inte. Dem förde in henne till fängelset. Dem släppte in henne och stängde dörren. Det var affisher, en säng, en toalätt, en mini tv och en grön matta.
-MEN SLÄPP UT MIG! skrek Flora. Det är NI som borde sitta i fängelse!
Hos drottningen:
-Vad ska vi göra med hästen? frågade drottningen.
-Vi kan sätta den i fängelse-stallet medans du tänker, sa en vakt.
-Smart, sa drottnineg och log.

Emely svimmade och låg på marken och var i kåma.



Hon började drömma.


Alvin och gänget började sjunga owl city.


Emely reste sig och tittade sig omkring.


Hon var på en vacker äng.


Då såg hon Ceecil en bit bort.


Kläd som en riktig kung.


Ceecil? Är det verkligen du undrade Emely och sprang fram till Ceecil.


Jag det är verkligen jag! sa Ceecil alvarligt.


Jag har något att berätta Emely.


Vadå sa Emely.


Jag.....är..din pappa jag har alltid varit det sa Ceecil och tittade lyckligt på mig.


Va!!! Är du min pappa....Fotot i mammas rum? sa Emely förvånat.


Ja...jag blev fast på den där ön det var därför jag försvann sa Ceecil.


PAPPA!! skrek Emely och kastade sig i Ceecils famn.


Min dotter sa Ceecil och en glädjetår rann ner från hans kind.


Min dotter..Jag måste berätta en sak. Jag är fast i en håla långt ner under jorden.


Jag ligger också i kåma.


Vaaah skrek Emely förskräkt! Vi ska rädda dig..Cee...jag menar pappa :)


Bra...för...Han hann inte avsluta meningen när han förvann ner i ett hål.


PAAAAAAAAAAAAPPPPPAAAAAAAAAAAAAAA skrek Emely och böjde sig ner och började gråta.


Då vaknade Emely ur sinn dröm.


Hon var inne i en skog och flora satt brevid mig och grät lite.


flora....stamade Emely och satte sig upp.


EMELY du är lever igen skrek flora och kramade om mig.


Ceecil...är min pappa...han....är..i...fara....han...är........under....marken sen svimmade Emely


igen.


Emely??? EMELYY!!!!! sa flora och ruskade i mig.


Får jag veta mer!!!!!


Du märkte hon att hon inte hade svimmat utan hon grät.


Emely hur är det sa flora och tog armarna om Emely.


Ceecil sa att jag vara hans barn och att han var i fara snyft snyftade Emely.






Nere lågnt nere i gråttorna...






MIN DOTTER skrek Ceecil och satte sig upp.


Emely.....min dotter...


Jag vill till henne snyft suckade Ceecil olyckligt.


Då........dog Ceecil.


I skogen..


PAPPA är död skrek Emely jag känner det!


VAAAAHHHH skrek flora och dog.


Efter en stund senare dog Emely också.