Panfu-muffinsen

Emely svimmade och låg på marken och var i kåma.



Hon började drömma.


Alvin och gänget började sjunga owl city.


Emely reste sig och tittade sig omkring.


Hon var på en vacker äng.


Då såg hon Ceecil en bit bort.


Kläd som en riktig kung.


Ceecil? Är det verkligen du undrade Emely och sprang fram till Ceecil.


Jag det är verkligen jag! sa Ceecil alvarligt.


Jag har något att berätta Emely.


Vadå sa Emely.


Jag.....är..din pappa jag har alltid varit det sa Ceecil och tittade lyckligt på mig.


Va!!! Är du min pappa....Fotot i mammas rum? sa Emely förvånat.


Ja...jag blev fast på den där ön det var därför jag försvann sa Ceecil.


PAPPA!! skrek Emely och kastade sig i Ceecils famn.


Min dotter sa Ceecil och en glädjetår rann ner från hans kind.


Min dotter..Jag måste berätta en sak. Jag är fast i en håla långt ner under jorden.


Jag ligger också i kåma.


Vaaah skrek Emely förskräkt! Vi ska rädda dig..Cee...jag menar pappa :)


Bra...för...Han hann inte avsluta meningen när han förvann ner i ett hål.


PAAAAAAAAAAAAPPPPPAAAAAAAAAAAAAAA skrek Emely och böjde sig ner och började gråta.


Då vaknade Emely ur sinn dröm.


Hon var inne i en skog och flora satt brevid mig och grät lite.


flora....stamade Emely och satte sig upp.


EMELY du är lever igen skrek flora och kramade om mig.


Ceecil...är min pappa...han....är..i...fara....han...är........under....marken sen svimmade Emely


igen.


Emely??? EMELYY!!!!! sa flora och ruskade i mig.


Får jag veta mer!!!!!


Du märkte hon att hon inte hade svimmat utan hon grät.


Emely hur är det sa flora och tog armarna om Emely.


Ceecil sa att jag vara hans barn och att han var i fara snyft snyftade Emely.






Nere lågnt nere i gråttorna...






MIN DOTTER skrek Ceecil och satte sig upp.


Emely.....min dotter...


Jag vill till henne snyft suckade Ceecil olyckligt.


Då........dog Ceecil.


I skogen..


PAPPA är död skrek Emely jag känner det!


VAAAAHHHH skrek flora och dog.


Efter en stund senare dog Emely också.